Dagens hoppsan

Nuförtiden är det alldeles för lite "oj" och "hoppsan" och "vad hände nu då"?
Allt ska vara så allvarligt och pretentiöst, man får inte skoja till nåt, utan det är strama riktlinjer med budget, tillväxt och kompetens. Dödande gravallvarligt.
Men det är inte nyttigt för oss människor att hela tiden sträva efter det perfekta, vi klarar inte den konstanta pressen. Våra stackars överkokta hjärnor får både spatt och katarr och löper amok.
Vi ska inte ställa så stora krav på oss, våra små huvuden och övriga kroppar behöver lite andrum. Vad vi egentligen bör göra är att helt ge efter för oj-och-hoppsan-effekten, fnissa lite, lära oss att bara åka med och enjoy the ride. Och helt enkelt se vad som händer...
För inte kan vi styra så värst mycket i våra liv, egentligen? Inte i detalj i alla fall. För rätt vad det är så inträffar nåt helt oväntat-nej men oj då vad hände nu då?
När jag skulle försöka hitta tillbaka till min nyfödda blogg såg jag att det visst fanns en blogg till, med samma namn...Oj då, den hade visst jag också skapat i röran när jag skulle få till den första.
Hoppsan, kommer det inte att bli extremt rörigt för mig nu? Jo, förmodligen.
Dags att åtgärda? Icke.
Dagens hoppsan fullbordad.