Lagen om alltings jävlighet

Ibland (oftast) är livet lite lagom småmotigt.
Toapappret tar slut vid minst lämpliga tillfälle, mjölken är på upphällningen (typ alltid eftersom man uppenbarligen närt en kalv i hemmet), det är hål på det enda svarta strumpbyxeparet precis när man ska hasta i väg och istället får dra på sig de inte lika diskreta tuggumirosa tightsen man köpte för att "det var en sån kul färg och jag blev glad" och deodoranten lade av när man precis rullat den första armhålan. Suck och stön.
Inget av ovanstående är egentligen "hela världen" men ihopslagna kan de göra livet lite stånkigt.
Min far har en gång för alla summerat alla livets små fötretligheter i en kort och kärnfull rubrik;
LAGEN OM ALLTINGS JÄVLIGHET.

MEN ibland, och bara ibland, åker man i gräddfilen. Allt bara funkar. Och man bara håller andan, åker med, njuter och hoppas att den lille djävulen som alltid ställer till det annars inte ska märka nåt.
Exakt vad är det som händer då?
Står stjärnorna extra gynnsamt på himlavalvet, slog en gammal spådom in, var det the guardien angel som var med och lade allt till rätta eller var det den egna auran som tillsammans med kosmos, universum, intuitionen och solar plexus av egen kraft skapade denna drömtillvaro?
Faan vet.
Men TACK för att mattan vi jagat på Ikea ända sedan i slutet av september ÄNTLIGEN åter var inkommen.