Opposites attracts

Om några dagar skickar jag iväg maken på en enveckas resa till sin dotter i Guadeloupe. Jodå, Karibien. Jodå, sol och stränder och jodå, han kommer att komma hem frisk, brunbränd och utvilad.
Jag är faktiskt inte så värst avundsjuk (nu ljuger jag) och jag unnar honom verkligen denna semester (nu ljuger jag inte). Vad mina farhågor beträffar handlar de om vad som händer när han kommer hem. Hur ska vi då kunna hitta en gemensam plattform? För han kommer att framstå som hälsan själv, jag kommer att se ut som något urblekt svampigt de draggat upp ur hamnkanalen.
Han, behöver nämligen bara femton minuter i solen och så är han välgräddad, jämnt pepparkaksbrun över hela kroppen, medans jag, behöver en veckas målmedveten, ihärdig solning för att komma upp i normalfärg. Och någon solning är inte aktuell för mig den närmaste framtiden (läs typ sex månader)
Hur kommer detta att te sig, rent stilistiskt när han kommer hem? Hur ska jag överbrygga denna bråddjupa ravin som snart gapar mellan oss?

Kanske kan jag montera fast någon slags högtalare på ryggen och spela låtar som "Ebony and ivory" eller "Black or white" med Michael Jackson när vi är ute och rör på oss, och allvarligt hävda att vi är ett medmänskligt jämlikhetsinslag som vill tydliggöra vissa differanser hos olika individer, en del blir solbrända andra inte...
...eller så kan vi helt enkelt vara ett kulturbidrag i stadsbilden, en installation fritt skapad utifrån Elsa Beskows barnböcker sedda ur ett genusneutralt perspektiv. För vi har vänt på begreppen och är Farbror Brun och Tant Blå (eftersom jag vintertid lämnar det vita skinnet och mer drar åt ljusblått)
Herregud vilken bra idé, vi kan nog till och med söka kulturbidrag!!!