Kärringen mot strömmen

Jag kan bli helt matt på mig själv när jag jämför mig (och det gör jag hela tiden och jag drar ALLTID det kortaste strået i mina egna ögon) med mina medmänniskor och deras liv.
Alla verkar vara så organiserade, planerade och utvecklade.
Själv är jag bara rörig, oplanerad och invecklad.
Inte ens jag fattar hur jag funkar.
Hur ska det då bli någon ordning på mig? Hur gör man?
Det är imponerande, tycker jag, hur en del lyckas planera in hela sitt liv, både karriärmässigt och rent privat, och så prickar det bara av punkt för punkt, håller sig till listan.
"Japp, där var de akademiska studierna klara"
"Då sätter vi en bock bakom Ta körkort"
"Där bockade vi av träffa drömprinsen"
"Och nu har vi klarat av Hitta drömkåken och inred den"
" En liten kråka bakom första barnet"
"och så en liten notering bakom andra barnet"
"och där bockar vi av den karriärstrategiska åtgärden"
"Och nu var hela årets träningsplanering avbockad, bock-bock-bock"

Själv planerar jag ingenting, i princip, allt kommer som en överraskning hela tiden.
Nämen är det PÅSK redan? I år igen? Det var som sjutton.
Ska vi planera semestern? PLANERA? Hur stavar du till det?
Det händer att jag drar upp vissa...planer, men dem ser jag till att bryta inom den närmaste framtiden. Bara för att jag tycker det är så tråkigt att veta allt i förväg.
"Och ingen ska väl säga till mig vad jag ska göra, när jag ska göra det och hur jag ska göra det." Även om det alltså var jag själv som drog upp riktlinjerna.
Är man rebell ( eller IDIOT helt enkelt?) så är man.


Kanske har jag vuxen-damp? Då är det svårt att organisera och planera och hantera. Det är ju fler och fler som får sina diagnoser i vuxen ålder...men jag är lite för slö för det.
Är jag rebell ända in till minsta cell (ha, ha det rimmade) så att det gränsar till ren idioti?
Näää. Det låter för fräckt. Jag lider nog av något mindre flashigt.
Imbicillus robusta kanske.


Om man gör en återblick på sitt liv (hemska tanke) kan man i vanliga fall tydligt se vissa mönster. Skulle man likna livet vid ett tygmönster hade en del fått snygga kritsrecksrandiga längder, som löpte vidare meter efter meter.
Andra skulle få Glencheck-rutans återkommande repetitioner, lite mer mönstrat men ändå väldigt strukturerat. Likadant med Pepita-rutan, prickmönstret och hundtandsmönstringen, det händer mycket på liten yta men strukturen är uppenbar.


Mig kan man likna vid ett sådant där orientaliskt paisley-mönster.
Blipp och blopp åt alla håll, på tvären, längden, höjden och bredden. Färgkaskader som inte nödvändigtvis matchar hundraprocentigt, och oväntade inslag här och var. Först vid en mycket nära granskning hittar man mönsterrepetitionerna.
För jag HAR faktiskt hittat den, vid en MYCKET närmare granskning, linjen eller snarare krussidullen som genomsyrar mitt liv.
Och inte gjorde det saken ett dugg bättre...

Jag är ostrukturerad, impulsiv och har svårt att följa utstakad väg.
Går liksom vilse hela tiden, ramlar in i buskar och snår och kommer ut med sly i håret och tar helt plötsligt en annan väg åt motsatt håll.
"Surprise!" Även för mig. Oftast.
Jag gör allt i fel ordning och vid fel tidpunkter.

*När jag var trettio hade jag min tonårsrevolt.
*Jag började smygröka under köksfläkten när jag var 27 (slutade också genast efter två bloss, halsbloss, då jag inte riktigt matchade i den spygröna färgen jag hade i ansktet)
*Pluggade vidare i vuxen ålder med småbarn och jobbet lite bredvid i en enda härva, utan ett riktigt mål, naturligtvis, eller någon direkt verklighetuppfattning under tiden. Oj, då hamnade jag här?
Därför blev det fem lite röriga och spretiga år med komvux och manuslinjen och pedagogisk projektledning och journalistlinjen lite omlott sådär. I typisk Raggan-anda.
*Separerade när alla andra gifte sig.
*Flyttade runt som en galning när alla andra rotade sig
*Fick först barn, innan jag förlovade mig innan jag gifte mig efter 15 år med samma man.
*Har ännu inte bestämt vad jag ska bli när jag blir stor

Jag kommer att yra runt i korridorerna på Hemmet med Universitetets utbildningskatalog under armen och känna mig småstressad över att sista datumet för högskoleprovet närmar sig trots att jag inte har en aning om vad jag ska läsa, eller OM jag ska läsa eller om jag bara ska mata duvorna...
och in till mitt sista andetag kommer jag att fundera på vad jag ska bli när jag blir stor.
Neverending story.

Sån é jag.
Men fel ordning är också en ordning.
Basta!

Produktutveckling a la carte

Satt och degade framför TV:n häromkvällen och blev häpen. Igen!
Som jag alltid blir när det är reklamdax (insprängt på minst lämpliga ställen i programmet man egentligen vill se).
Det man hela tiden häpnar över är hur PÅ man är inom vissa branscher. Det är aldrig stiltje, ingen som klappar sig på bröstet och tycker att "NU, nu är det bra!" utan man stretar envetet vidare och bara förbättrar. Imponerande.

Vad jag pratar om? Shampoo-branschen, naturligtvis.
För oj vad det forskas fram nya verkningsfulla komponenter inom det gebitet, det finns liksom ingen hejd på alla fantastiska ingredienser vi blivit bortskämda med genom åren. Liposomer, ultra-micro-hydra-extrakt-fördjupnings-förtjocknings-aromiskt-genetiskt-balsamerande, återfuktande OCH djuprengörande.
Wow, liksom.
Om man gick omkring och trodde att det bara stod VANLIGA sletna förbrukningsshampoon på hyllorna, då får man allt tänka om. För det handlar om forskning på hög nivå, sanna mina ord.

Den senaste bara-måste-ha-ingrediensen avslöjades alltså häromkvällen.
Bambu-komplex.
Mmmm...erkänn att den känns spännande?!
Och jag som trodde att komplex var något som hade med dålig självkänsla att göra. Silly me.
- Jag har komplex för mina enormt stora fötter.
-Jasså du, själv har jag bambu-komplex.
Man lär sig något nytt hela tiden.

Nu är vi alltså inne i pandornas värld för att forska fram det nya säljande shampoot.
Vad kommer härnäst?
Saliv och pungsekret från Andy-Pandy själv?
Den som lever får se.

Matlagningsvirtuos

Nu är det verkligen inne med matlagning i alla dess former! Det ena kändiskock-programmet avlöser det andra i varendaste TV-kanal, oavbrutet. Sist ut var Mauro Scocco och Plura.
Jag är helt konfys, kan verkligen ALLA briljera i köket och lätt som en plätt slänga ihop både långkok och småplock och italienska bufféer helt obehindrat?
Alla utom jag.

För jag är verkligen ingen tillgång i köket. Har liksom inte det rätta knycket, inte kunskaperna och framförallt inte intresset. Tyvärr. För livet hade varit så mycket enklare om man intresserat sig för något som man verkligen måste för att överleva. Att äta. Och att äta gott. Men inte ens överlevandsargumenten biter på mig. Jag får bara inte till det.

Visst kan även jag bli inspirerad när brittiska Nigella sensuellt står och rör i grytorna, eller när Per Morberg kraftfullt dissikerar någon djurdel och sen grillar ute i trädgården för öppen ridå. Men förflytta sedan mig ut i köket, framför spisen och all lust liksom självdör.

Men jag har försökt, ack så jag har försökt. Och fixat till den ena innovativa rätten efter den andra.
Till exempel har jag, i tidig ungdom, bakat potatis i pärlsocker. Jodå, ni läste rätt. Man skulle strö långpannan full med medelhavssalt och sedan ställa potatisarna i det. Tyvärr fick jag tag i en paket pärlsocker i stället, och upptäckte inte misstaget förrän sockret förvandlats till en svart, kletig, sötdoftande sörja. Mycket lyckat. Och helt oätligt.

Jag har ansträngt mig och gjort varm choklad the "old fashioned way" som min farmor alltid gjorde. Cacao, en klick grädde, åtta kilo socker. Fast jag tog salt. Inte lika gott.

Stod i evigheter och gräddade en jättelagg pannkakor. Utan tillstymmelse till salt i. Förmodligen hade en uppblött tapetrulle, doppad i tapetklister smakat aptitligare.

Jag har nästan bränt ner sommarstugan när jag skulle baka vulkan-tårta. Marängen skulle stå inne i evigheter och bli seg och god. Min stod inne i evigheter och blev...en brandfara. Hela köket var täckt av Lütsen-dimma, marängen var en svart kolbit och maken fick slänga ut hela plåten på gräsmattan innan branden var ett faktum. Och Ronny, vår kaffegäst, ställde sig vid kakplåten och frågade lugnt om vulkanen haft ett utbrott?!

Så det här med matlagning är i princip ett avslutat kapitel för mig. Jag tycker till och med det är svårt att läsa en kokbok. Där utgår de alltid efter att man har någon sorts grundkunskaper.
Men hur får man ner strimlad vitkål i ett deciliter mått? Hur får man ur en tesked smör ur måttet? Och hur varmt är fingervarmt? Vems finger räknas?

Det är tur att maken tycker att min bästa egenskap är att jag håller mig borta från köket.
Jag kan ha stått med skafferidörren öppen och suckat i en lång stund över att det inte finns nåt därinne. Så kommer han, "flytta på dig" och med en bestämd knuff kör han ut mig från köket. Efter bara ett ögonblick är maten klar.
"Var hittade du det här någonstans?" är min ständiga fråga.
Han bara viftar lite med kniven och ler nöjt, för köket är hans domäner.
Vilken lycka, annars hade bannemej den här familjen svultit ihjäl!

Kommer inom kort...

I alla år har jag betalt TV-licensen (med facit i hand kan man fråga sig VARFÖR?) som ett snällt litet lamm för att befrämja produktionen av opartiska och kvalitetsstinna TV-program. Public service.
Så att man ska kunna titta på intressanta och utvecklande program.
HA!
Titta på Tv kan man, men det är ju också det enda man får göra, TITTA på TV:n, utan att slå på den, alltså. Om man nu skulle råka slå på on-knappen, huuu, det är då man verkligen blir mörkrädd. För det är bara skit, dynga, slask och gamla program återuppväckta från det döda med koncept som borde vara utplånade för länge sedan på burken. Jämmer och elände.
För vem orkar EGENTLIGEN med bönner utan fru, menlösa mammor söker extra försörjningsinkomst eller evighetskonceptet Robinson med sina alltmer utmärglade och grälsjuka deltagare på bästa sändningstid?
Inte jag i alla fall! Lägg ner, gör nytt. Pliiiis.
Det är därför jag nu gör slag i saken, i kraft av mina ex antal år med betald TV-licens, och KRÄVER förändring.
Så kära SVT, Tv3,5,8,6 och 4 och allt vad ni heter, här kommer mina nydanande förslag:

1:
I stället för Robinson kommer nu den nya långköraren som heter:
TAUBE.
12 deltagare blir placerade, ensamma, på olika fyrar mitt ute i brännande havet.
Därute skall de komponera en liten trudilutt i 3/4 takt som skall bli en ny svensk klassiker och långkörare på Svensktoppen.
Med hjälp av brevduvor får det kommunicera med varandra och byta ackord och tonartshöjningar.
I detta program blir ingen utrustad, nää i stället ska man försöka rösta ut sig själv.
Efter två månader ensam på en fyr ute i Atlanten frodas säkert lappsjukan, eller...fyrspratt, som den korrekta medicinska termen lyder i just det här konceptet, och den som är galnast får åka hem.
I juryn sitter Thorsten Flinck, Joacim Thåström och Grynet.

2:
Vi tar det populära programmet "Bonde söker fru" och drar ut i världen, närmare bestämt till Afrika.
BONDE SÖKER GNU kommer att välta hela afrikanska Tv-tablån på ända.

3:
"Ensam mamma söker.." utvecklas men samma deltagare är kvar.
ENSAM MAMMA SÖKER HJÄRNCELLER. Samproduktion med Sahlgrenska.

4:
Paradise hotell går ned på djupet, byter kanal och sändningstid...men inte deltagare.
PARADISE BORDELL

5:
Sen har vi alla fixar-program som nu behöver nya grepp för att behålla tittare.
"ROOMSERVICE IN THE DARK"
Man släpper helt enkelt in en dagisklass i mörkret utrustade med fingerfärg, tuschpennor och björnklister.

6:
SLUTET SÄLLSKAP
5 personer låses in i ett rum. De skall sedan försöka rösta IN någon utifrån. Till sin hjälp har de varsin mobiltelefon.
Den som vinner får telefonräkningen betald.

7:
Under avdelningen dokumentärer kommer vi att följa en hemlig grupp tätt länkad till den svenska försvarsmakten.
SYJUNTAN.
Under 12 fredagkvällar kommer vi att i realtid följa korsstygnsbroderiets väpnade systrar när det broderar in slagord på maktens uniformer.
Efter första säsongen är ena ärmen klar.

8:
I en djuplodande intervjuserie med tydligt retroperspektiv
VAD HÄNDE SEN?
kommer Stina Dabrowski att möta personligheter vi kanske minns.

Stina möter Televinken
Stina möter Teskedsgumman
Stina möter John Blund
Stina möter Pellepennan och Suddagumman
Stina möter Kapten Zoom
Stina möter Misse och Mojje
Stina möter Drutten och Jena
Stina möter Trollet Rulle

9:
Och som en solklar uppföljare till " På spåret" kommer nu
PÅ SNÖRET.
Det hela börjar som en klassisk vinprovarkväll, fast utan utspottning, och när deltagarna är lagom i hatten låses de in i de välkända tågvagnarna för att svara på frågor.
UTAN att fnissa.
Det blir många rätt-uttalnings frågor på sche-ljudet och motorikprövningar i form av trä en nål, limma fast en paljett utan att kladda och sitta rakt på stolen.

Snart på en TV-skärm nära dig!

Läs och lär - fördjupningskurs

Hej kära kursdeltagare!
När ni nu har övat "vett och etikett" i butik under flera veckors tid börjar ni bli mogna för fördjupningskursen.
Nu är det upp till bevis som gäller, för tonen är vassare och direktiven mer handfasta. Inga silkesvantar, inga omskrivningar, bara rå och brutal verklighet.
Är ni redo?
Då kör vi!

1.
Om du med våld tryckt ner ett för tjockt ljus i en glasljusstake och den gått sönder, vems är
felet tror du? Askungens? " Man kanske skulle säga till så att detta inte händer igen"
Behövs inte-du är den ende so far som inte förstått att glas är inte är okrossbart och behöver behandlas varsamt. Och vem ska jag säga till? Robert Lind i Kramfors?
Men ta du en ny ljusstake så kan jag säga till DIG att ta det försiktigare nästa gång. Pucko.
Sensemoral: skyll inte på affären om det är du själv som klantat till det - du blir ändå alltid genomskådad. Vi har hört ALLT förut.

2.
Stå inte och bara glo medan jag virar in dina varor i silkespapper och wellpapp för att EFTERÅT tala om för mig att det är en present. Och tro för allt i världen inte att jag vevar upp sjutton lager igen för att plocka bort prislapparna för att SEDAN slå in det, när du till slut klämt ur dig den synnerligen viktiga informationen. Det enda du eventuellt kan få inslaget vid det laget är dina tänder.
Sensmoral: Viktig info ges direkt. Annars får du stå ditt kast.

3.
Stå inte bara och glo medan jag lägger ner dina varor i en påse för att DÄREFTER meddela mig att du inte behöver en påse, "för jag resurssparar" . Jag hade också kunnat spara mina energiresurser genom att slippa göra dubbeljobb, först lägga i påsen - och sen ta ur samma påse. Nu kommer du ändå att gå ut med en påse, fast du kommer att ha den trädd över huvudet. Är vi överens?!
Sensmoral: Skärp dig.

4.
Stå inte och babbla i mobilen medan jag tar betalt av dig. Det är fruktansvärt nonchalant mot mig och så försätter du dig i en riskabel situation.
a) du får mobilen nedtryckt i halsen
b) du får mobilen klämd i kassalådan
c) får betala 30% mer än du skulle göra annars.
Välj själv.
Sensmoral: Situationen vid kassan är ett MÖTE mellan människor, inte mellan tekniska apparater. I annat fall kunde din mobil få prata direkt med min kassapparat och jag kunde tagit rast.

5.
Försök inte framstå som en ädel och ansvarstagande samhällsmedborgare genom att högljutt ojja dig;
" åååååh, det staaackarna får iiiiingenting betaaaaalt för sitt aaaarbete"
för att i nästa sekund pruta på rökelserna för 15 spänn som du tänker köpa. Du framstår ändå bara som den girige, korkade skithög du är.
Sensmoral: Ord och handling är två helt olika saker. Magi kan enbart uppstå när dessa två komponenter interagerar.

6.
Det är ingen idé att fråga mig vad jag tycker skulle passa bäst hemma hos dig.
Känner vi varandra? Har jag varit hemma hos dig? Är jag synsk? Behöver jag fortsätta resonemanget?
Sensmoral: Hur faen ska jag kunna veta det?

7.
Mängdrabatt utfaller inte automatiskt när man köper fyra bordstabletter á 29 spänn styck, eller tre ljuslyktor a´39 spänn.
Två stycken är en duo, tre är en trio.
Ordet mängd syftar på många, stor mängd, högre antal.
Sensmoral: Gå färdigt matematikkursen du aldrig avslutade. Läs kapitlet mängdlära extra noga.

8.
Så här funkar det inom servicebranschen;
Är du trevlig och snäll är jag trevlig, snäll, generös och förstående. Och flexibel.
Är du en idiot är jag enbart proffessionell. Och paragrafryttare.
Vilken strategi väljer du?
Sensmoral: Biblisk. Bemöt som du vill bli bemött. Hallelujah.

9.
När du kommer till butiken enbart för att sätta mig på pottkanten (efter att du med ett halvt öga sett och ett halvt öra lyssnat på ett inslag i Kalla fakta, Dokument utifrån eller Plus), se då till att vara både insatt och påläst.
För det är jag.
Sensmoral: Se ovan

Ja kära kursdeltagare, nu har ni fått ett digert material att bita i tills nästa gång. Se så, öva på och kom ihåg att övning ger färdighet.
Och som ett avslut vill jag bara säga att DE ALLRA FLESTA KUNDER ÄR ALLDELES UNDERBARA!!!
Lycka till!!!

För syns skull

Oj då vad står det här då? har det varit mycket av på senare tid.
Vart har den perfekta synen tagit vägen? Den är bara borta. Jag ser inte ett smack när det kommer till det där med läsning, jag uppfattar bara långa rader av flugskitar efter varandra.
Vad hände? Och när hände det? Det bara smyger sig på och helt plötsligt blir man påhoppad av akut dålig syn.
Är det naturen som bäddar in åldrandet i ett töcken av dålig skärpa? Den vill inte att jag deppar ner mig när jag ser min spegelbild full av nya fräscha rynkor och gäddhäng ända upp i ansiktet utan den fixar en sån där dimlins alla amerikanska såpakändisar blir filmade med när det passerat 25-års åldern. Finemangs, funkar för mig bara jag inte ska läsa något.
För då är det stenkört.
Redan för ett par år sedan började jag köpa läsglasögon på Kapp-Ahl och andra käcka ställen, men mest för att det var så fräcka bågar med små stenar på och andra krudilutter. Inte för att jag behövde dem egentligen...fast det var ju den där gången när jag var ute på nätet och det plötsligt kom upp ett reklammeddelande; SÖK SNIGLAR PÅ NÄTET.
Jag kunde inte fatta varför jag skulle söka efter dem på nätet när det räckte med att öppna dörren och kolla in gräsmattan där det kryllade av dem. Vad löjligt!
Men det var ju inte sniglar utan SINGLAR man skulle söka efter.
Skit också, första saftiga felläsningen var ett faktum. Och sen har det bara gått utför, kan man säga. Från en fullt seende tillvaro till att kisa sig fram på nolltid. Och nu har jag lämnat Kisa också. Kan inte ens ana mig till vilka krumilurer jag har framför mig. Men det är en väldigt spännande tillvaro. Och frustrerande.
På jobbet är vi flera som nu går in i mullvadsåldern, men vi hanterar problemet på olika sätt.
Jag tramsar och velar med några par läsisar, glömmer dem i någon hylla, har ett par dinglande längst ner på sjalen där de fastnat i ett obevakat ögonblick eller så har jag dem käckt på skulten, ett tag, tills jag böjer mig fram och de rasar ner och jag lyckas krossa dem med kassalådan. Tröttsamt. Jag har gett upp och bara inser det faktum att jag är halvblind. Gissar vad det står och hoppas att någon protesterar om det inte är rätt.
Min arbetskamrat däremot kör en helt annan taktik. Hon har säkert 45 olika par som ligger precis överallt i hela butiken och i alla bakom-områden. Var hon än befinner sig ska det alltid finnas en livlina för henne.
Öppnar man en låda vid kassan ligger... fyra par av hennes glasögon!
Mitt på köksbordet, tre par!
I bordslådan vid kaffehörnan: två par!
Nu senast hittade jag ett par av hennes läsisar på knivmagneten i köket. Jag vet inte om hon tänkte att hon skulle hacka igenom limpan med hjälp av skalmarna eller om hon skulle rosta brödet genom glaset...eller om hon kanske bara ville veta vad hon åt. Men hennes taktik är helt vattentät.
Jag får nog också toppa formen och inhandla en 60-pack på Claes Ohlson.
Bara för syns skull.