För syns skull

Oj då vad står det här då? har det varit mycket av på senare tid.
Vart har den perfekta synen tagit vägen? Den är bara borta. Jag ser inte ett smack när det kommer till det där med läsning, jag uppfattar bara långa rader av flugskitar efter varandra.
Vad hände? Och när hände det? Det bara smyger sig på och helt plötsligt blir man påhoppad av akut dålig syn.
Är det naturen som bäddar in åldrandet i ett töcken av dålig skärpa? Den vill inte att jag deppar ner mig när jag ser min spegelbild full av nya fräscha rynkor och gäddhäng ända upp i ansiktet utan den fixar en sån där dimlins alla amerikanska såpakändisar blir filmade med när det passerat 25-års åldern. Finemangs, funkar för mig bara jag inte ska läsa något.
För då är det stenkört.
Redan för ett par år sedan började jag köpa läsglasögon på Kapp-Ahl och andra käcka ställen, men mest för att det var så fräcka bågar med små stenar på och andra krudilutter. Inte för att jag behövde dem egentligen...fast det var ju den där gången när jag var ute på nätet och det plötsligt kom upp ett reklammeddelande; SÖK SNIGLAR PÅ NÄTET.
Jag kunde inte fatta varför jag skulle söka efter dem på nätet när det räckte med att öppna dörren och kolla in gräsmattan där det kryllade av dem. Vad löjligt!
Men det var ju inte sniglar utan SINGLAR man skulle söka efter.
Skit också, första saftiga felläsningen var ett faktum. Och sen har det bara gått utför, kan man säga. Från en fullt seende tillvaro till att kisa sig fram på nolltid. Och nu har jag lämnat Kisa också. Kan inte ens ana mig till vilka krumilurer jag har framför mig. Men det är en väldigt spännande tillvaro. Och frustrerande.
På jobbet är vi flera som nu går in i mullvadsåldern, men vi hanterar problemet på olika sätt.
Jag tramsar och velar med några par läsisar, glömmer dem i någon hylla, har ett par dinglande längst ner på sjalen där de fastnat i ett obevakat ögonblick eller så har jag dem käckt på skulten, ett tag, tills jag böjer mig fram och de rasar ner och jag lyckas krossa dem med kassalådan. Tröttsamt. Jag har gett upp och bara inser det faktum att jag är halvblind. Gissar vad det står och hoppas att någon protesterar om det inte är rätt.
Min arbetskamrat däremot kör en helt annan taktik. Hon har säkert 45 olika par som ligger precis överallt i hela butiken och i alla bakom-områden. Var hon än befinner sig ska det alltid finnas en livlina för henne.
Öppnar man en låda vid kassan ligger... fyra par av hennes glasögon!
Mitt på köksbordet, tre par!
I bordslådan vid kaffehörnan: två par!
Nu senast hittade jag ett par av hennes läsisar på knivmagneten i köket. Jag vet inte om hon tänkte att hon skulle hacka igenom limpan med hjälp av skalmarna eller om hon skulle rosta brödet genom glaset...eller om hon kanske bara ville veta vad hon åt. Men hennes taktik är helt vattentät.
Jag får nog också toppa formen och inhandla en 60-pack på Claes Ohlson.
Bara för syns skull.