Det måste ner först

Sitter nu här och glor ut genom fönstret på regnvåta tak och stålgrå himmel.
Det regnar igen. Tjoho.
Var ute och pimpade balkongen, ny fräsch plastmatta och hallonröda pelargonier. För det är ju maj och nu ska det sittas på balkongen. I fårskinnspäls och eskimåskor i och för sig för det var iiiiskallt där ute, men det var dagsljus och en blek liten sol.
Men vad hände då?
Solförmörkelsen kom över oss i form av ett blygrått molntäcke, dagsljuset försvann och temparaturen föll ytterligare några grader, hur nu det kunde vara möjligt för det var ju nästan snudd på minus redan, och så började det störtregna.
Fy fan vad jag är trött på regn och nederbörd. HÖR DU DET GUD?
JAG-VILL-HA-SOL.
Jag kan skriva det i fonetisk skrift också, Gud, ifall du tycker det är lättare att läsa.
ja:g vill h:a su:l
När jag nu satt och slog på måfå i svensk-engelsk ordbok för att lista ut de fonetiska krusidullerna hamnade jag av en händelse på ordet jämnmulen. Entirely overcast.
Perfekt beskrivning av eftermiddagens väder. It´s entirely fucking overcast.
Men min svärmor brukar säga, angående regnet alltså, att det måste ner först. Innan det blir sol.
Så nu är det bannemej både rätt och riktigt att vi ska ha tre års medelhavssomrar i sträck, året runt. Så set så.