Att jag har målat om ena hussidan faluröd hoppas jag ingen har missat vid det här laget.
Känner mig både händig och nöjd med resultatet. Nu har jag även upptäckt att hussidan inte var det enda som fick sig en omgång av penseln, nä, så här efter avslutat verk kan man skåda att även den närmaste omgivningen fick sig en uppryckning.
Förutom mig själv och kökstrappan har nämligen också hela rabatten och dess omgivning fått en och annan klick falurött.
Jag har duttat på rosorna, målat om delar av vinrankan, kärleksörten och så den där lila saken som heter något med tårar. Hm, hms tårar. (Ja, jag är då rakt ingen botaniker, det har jag verkligen aldrig påstått. Kan med nöd och näppe skilja mellan maskros och pelargonia men jag uppskattar när det prunkar i rabatterna, det gör jag.)
En del av växtligheten har faluröda skvätt på stammen, andra har fått en rejäl omgång rätt på bladverket och en del har fått både ståndare och pistill i en helt annan färg än vad både gud fader och Linné hade tänkt och nedtecknat.
Men vad tusan, man måste tänka nytt! Jag tycker det är riktigt piffigt.
Och det är i denna färgglada eufori som min nya programidé för SVT tar form.
Jag borde bli kollega med Ernst Kirchsteiger i hans sommarprogram. ( Jag menar NÅGON gång måste ju även den mannen få idétorka?!)
Som ett stående inslag, 10 minuter varje vecka, tittar jag fram med målarpytsar och skärmmössa käckt på svaj under rubriken " Annelie målar om".
Jag målar om i rabatterna, (smidigt, smidigt, här behöver man inte plantera om och gräva och kämpa, jag slabbar bara över rosor och lavendel i sommarens modefärg. Sidenbeige. Eller Ibiza-blått. Oanade möjligheter. Verkligen.)
Slibb, slabb, färdigt på tio minuter.
Idén kan sedan utvecklas i program efter program, och jag målar om allt från gräsligt trädgårdspynt, gamla cyklar och vattenpumpar till förra årets baddkläder och terriern Putte.
Men jag måste nog bitvis sno en av Ernst egna öppningsrepliker;
"Nu kanske ni undrar varför jag går runt med en LIMEGRÖN trädgårdtomte?"
Känner mig både händig och nöjd med resultatet. Nu har jag även upptäckt att hussidan inte var det enda som fick sig en omgång av penseln, nä, så här efter avslutat verk kan man skåda att även den närmaste omgivningen fick sig en uppryckning.
Förutom mig själv och kökstrappan har nämligen också hela rabatten och dess omgivning fått en och annan klick falurött.
Jag har duttat på rosorna, målat om delar av vinrankan, kärleksörten och så den där lila saken som heter något med tårar. Hm, hms tårar. (Ja, jag är då rakt ingen botaniker, det har jag verkligen aldrig påstått. Kan med nöd och näppe skilja mellan maskros och pelargonia men jag uppskattar när det prunkar i rabatterna, det gör jag.)
En del av växtligheten har faluröda skvätt på stammen, andra har fått en rejäl omgång rätt på bladverket och en del har fått både ståndare och pistill i en helt annan färg än vad både gud fader och Linné hade tänkt och nedtecknat.
Men vad tusan, man måste tänka nytt! Jag tycker det är riktigt piffigt.
Och det är i denna färgglada eufori som min nya programidé för SVT tar form.
Jag borde bli kollega med Ernst Kirchsteiger i hans sommarprogram. ( Jag menar NÅGON gång måste ju även den mannen få idétorka?!)
Som ett stående inslag, 10 minuter varje vecka, tittar jag fram med målarpytsar och skärmmössa käckt på svaj under rubriken " Annelie målar om".
Jag målar om i rabatterna, (smidigt, smidigt, här behöver man inte plantera om och gräva och kämpa, jag slabbar bara över rosor och lavendel i sommarens modefärg. Sidenbeige. Eller Ibiza-blått. Oanade möjligheter. Verkligen.)
Slibb, slabb, färdigt på tio minuter.
Idén kan sedan utvecklas i program efter program, och jag målar om allt från gräsligt trädgårdspynt, gamla cyklar och vattenpumpar till förra årets baddkläder och terriern Putte.
Men jag måste nog bitvis sno en av Ernst egna öppningsrepliker;
"Nu kanske ni undrar varför jag går runt med en LIMEGRÖN trädgårdtomte?"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar