Att brottas med en hårspray

Ibland är livet lite motigt och aningen besvärligare än annars.
Speciellt måndagmornar vid 07:42-snåret. Det är då bråktimmen inträffar, den tid på dygnet/veckan när alla döda ting trilskas och lever rövare med oss bara för att det är kul.

Som nu senast. Jag skulle bara lägga en dimridå hårspray över det nytvättade, just fönade testarna, en sista ansträngning innan arbetsveckan tog vid. Som en bra start.
Och det är inte make up a la carte vi pratar om, mer nödvändigt underhåll för att inte skrämma medmänniskor i sken. Man gör vad man kan en intensiv stund på morgonen, resten av dagen är det naturlig skönhet som gäller.
Lagt kort ligger, liksom.

Nu använder jag egentligen inte hårspray, men så råkade den bara stå där rakt framför näsan, hårsprays...burken? behållaren? cylindern? Äsch, hårsprayet, helt enkelt.
Och så hade visst korken hoppat av och själva spraymunstycket hade fått sig en törn, och då vaknade pillerill-delen av hjärnan helt plötsligt till och sände tydligt budskap; LAGA.
Mycket belåten tryckte jag fast sprayanordningen igen...HA-LÄTT FIXAT! och visst, den sprayade, det gjorde den, men den SLUTADE ju aldrig!

Nää, för det var flärpa-tillbaka-funktionen som uppenbarligen hade upphört att gälla, därför fick jag en raketstråle hårspray i hela ansiktet med tonvikt på vänster öga och dess närliggande områden.
Förutom en tydlig ögonprotest i form av massiv vätskeansamling och sedermera översvämning av vätskeansamling/upplösta mascararester ner över nyrougad kind, så klibbade underfransarna envetet ihop med överfransarna vid varje blinkning under näst intill hela dagen.
Ett sånt ok att bära just en måndag.

Nu VET jag att denna lilla incident kvalar in under rubriken dagens-I-lands-problem,
MEN ÄNDÅ. Tänk er själva.