Ett smart miljöval?

Som en duktig, välanpassad, källsorterande, kravmärkt och frigående miljömedveten medborgare köpte jag häromsistens ny lingonsylt i korv. Alltså inte i glasburk eller oljestinn, miljöfarlig plastdunk, utan i en sån där sladdrig plastkorv som på något sätt ska dämpa förpackningshysterins sopbergseffekter genom att vara ett lämpligare refillalternativ, und zu weiter.

Plastkorven var perfekt för mig som älskar allt vad burkar heter i alla dess former, för sylt som köpes i korv bör hällas över i annat förvaringsalternativ. Att använda innehållet i nuvarande korvform är näst intill omöjligt, believe me, det är lite grand som att utmana ödet, typ svära i kyrkan eller någon annan gränsöverskridande aktivitet.
Plastkorvar lever nämligen sitt eget lilla liv, det rinner och klabbar och spruttar där man minst av allt väntar sig det.
Annan förvaring är alltså nästintill ett måste, men på så vis får man användning för åtminstone en av alla 412 sparade burkar man har i skåpen. ("Bara för att de är så fina och jag kommer ihåg när mormor/farmor/mamma hade sylt i den".)

Min syltburk är en trotjänare från 50-talet, skulle jag tippa, ärvd från mormor eller farmor med en käck skåra i locket för syltskeden. Ordning och reda.
Så jag skred till verket för att transformera billiga korvlingon till mer up-to-date porslinsburks-lingon. Och kände mig lite grand som Ria Wägner på kuppen. " receptet kommer senare i rutan" liksom.
"Med nätta rörelser pressar man ut innehållet ner i burken, försiktigt så att inget rinner utanför..."

När det mesta av innehållet var på plats skulle jag bara göra en sista åtgärd och liksom krama ur de sista millifnuttarna med snålfisens motto "inget får förfaras" ringandes i öronen.
Med ett bestämt och jämnt tryck klämdes de sista lingonmoset ur...
...långsamt, långsamt gled handen nerför plasten...NEJ DETTA ÄR INGEN EROTISK NOVELL, DETTA HANDLAR OM LINGONSYLT!...
...och splutt!, där tappade jag greppet, handen slant iväg, så även resten av lingonsylten. Det for med ett splashande över hela bänken, halvt upp på väggen, över hela hushållsrullen och ner i besticklådan som av en händelse var öppen just då (du stänger ALDRIG den hade min man sagt, men nu är han inte med i den här texten så vi bortser från den anmärkningen).
Bingo.

De sista matskedarna lingonsylt, som antagligen representerade den ekonomiska vinningen på korvförpackningen kontra glasburk/plastdunk, klaffsar nu vidare på min köksbänk och jag hittar ständigt nya klickar.
Snålheten bedrar alltid visheten.
Fast sett ur en positiv synvinkel, rent lingonsyltmässigt, får jag ju på så vis njuta av den länge.