Tur att man e korkad!

Idag har jag varit nere i Varberg å ämbetets vägnar.
Har gruvat mig lite flera dagar i förväg och noga kollat väderleken,
för får jag välja räsar jag helst inte runt i snö och drivis.
Maken har tyckt att jag fjollat mig lite, inte i direkta ordalag men lite
sådär instoppat mellan raderna.
- ALLA stora vägar är uppkörda, det är inget PROBLEM, sluta oroa dig!

Så jag gjorde det, slutade oroa mig, plockade ut räsern ur femmans parkering
och tuffade iväg tidigt imorse.
Och vägarna VAR uppkörda, och det var lite trafik och hej vad det gick!!!
Gott och väl framme, ja nästan så att det var dags att fräsa hemåt igen, ringde
maken med ORO i rösten.
-Du kände väl att det var VÄLDIGT halt på sina ställen? Även om det var uppkört?
-Njaaa, eh, va, säger du det? Det var som sjutton. Jag hann inte riktigt känna efter...det gick som tåget ner faktiskt, erkände jag och betänkte mina friska 120 knyck efter Frillesås någonstans...

...Jag får nog tacka han där uppe, alternativt han där nere, för att jag slapp slinta av vägen någonstans i obygden mellan Varberg - Göteborg.
Han kanske vakar lite extra över barn och dårar.
Det är väl tur att man e jädrigt korkad ibland!!!