I går var maken och jag på Båtmässan.
Vi hade fådda biljetter, så jag gick i ett svagt ögonblick med på att bevista denna mässa då det var sista dagen alla båtarna var uppankrade just där.
Milde himmel så mycket mastodont-flytetyg det fanns där inne, den ene skorven vräkigare än den andre!
- Mässor är till för att stimulera vill-ha-begäret filosoferade maken.
- Precis, nu vill jag ha en kopp kaffe, sa jag.
Vi delade på en kopp i pappersmugg för 127:50 kr eller något ditåt innan vi tittade vidare.
Eller tittade och tittade, vad ska man titta på?
Vart man än vände sig var det stora vita plastskråv i ögonhöjd. Skulle man se resten av skapelsen fick man göra en halv bakåtvolt fast stillastående. Inte min grej, jag har alldeles för mycket knak i nacken för såna rörelser.
Men det fanns folk som liksom levde ut alla sina hemliga drömmar genom att klättra upp för trapporna och faktiskt kliva ner i båtarna för att sitta på förarsätet och låtsas att de nu kör in lite fräckt i Marstrands hamn...
Suck.
Och rätt som det var försvann maken.
Jag hittade honom bland motorerna ifärd med att fotografera en guldpropeller. Tråkigaste avdelningen på hela mässan, enligt min åsikt.
-Säg aldrig detta till någon att jag varit på Båtmässan med någon som fotograferar motorer i närbild väste jag mellan tänderna. Det ser inte bra ut i mitt CV!
Efter att ha snitslat mellan miljonskorvarna en stund var det riktigt skönt att lägga ögonen på nåt som bara brakade loss på 10565:-
- Kolla, hojtade jag glatt till maken och pekade på en åka-fort-på-vattnet-sak, den här kan vi lägga vantarna på!
-Mmmm, sa maken och påpekade att det var VAGNEN åka-fort-grejjen stod på som kostade 10565:-
-Ja den har vi ju ingen användning av, insåg till och med jag. Gummibåten på landet är ju lättare att bära ner till havet...
Som tur var tog mässbesöket snart slut, vi kunde ropa land-i-sikte medan vi passerade svängdörrarna ut i friheten för att kryssa hemåt över Korsvägen med solen i zenit.
Utan sjökort, utan sextant, utan fendrar, guldpropellrar eller nylagt teakdäck, helt i avsaknad av miljonbåt.
Och ingen kan vara gladare för det än vi.
måndag 14 februari 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar