Så här dag tre på dieten börjar geisten mattas av något. Har mätt kroppsomfånget och raskt konstaterat att det inte hänt någonting, så nu börjar tålamodet tryta. Jag har ju i alla fall hållt på sedan i måndags! Det verkar inte vara någon bra kur det här.
Trots att resultatet lyser med sin frånvaro är jag ändå nöjd med gårdagens löparrunda i trakterna Skatås/Härlanda Tjärn. Det HAR hänt något på kondisfronten, sedan i våras då vi började, nu är jag inte längre döende i första nedförsbakcken utan sparar blodsmaken och dödslängtan till uppförsbackarna.
Och däremellan, på raksträckorna, kan jag till och med lyfta blicken, (wow!) för att studera den vackra omgivningen (trots ett kraftigt håll i höger sida och trots att jag var synnerligen medveten om västeråsgurkan jag satte i mig alldeles innan vi stack iväg. Den liksom fanns där, hela tiden, och verkade helst av allt vilja ut och hälsa på de andra gurkorna som fortfarande befann sig i säkerhet på landbacken, så att säga. Men jag stod emot, det gjorde jag. Lagt kort ligger, eller snarare äten gurka förblir äten.)
Det är väl i den här änden man ska börja, sätta motion och hälsa i första rummet och inte fokusera så mycket på ett par kilo hit eller dit.
Och så vips, utan att man riktigt förstår vad som hänt har man tappat ex antal kilon av bara farten!
Lätt som en plätt.
Och sen kan jag bli intervjuad av Hemmets Journal om den nya trevliga arten av mossa jag hittade medan jag var ute och sprang, MEDITERADE, löste ALLA vardagsproblem och beundrade utsikten på vägen.
Låter som ett mycket smart och helt genomförbart upplägg. Om det bara går fort och om det bara visar resultat NU.
Faen vad detta är tråkigt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar